30.1.15

Ote Viron vaikeasta historiasta

Löysin tiedostoistani käännöksen, jonka olin tehnyt Argumenty i Fakty-lehden numerossa 12, maaliskuussa 2005 julkaistusta haastattelusta. Siinä lehden toimittaja haastattelee Arnold Rüüteliä, joka oli Viron presidentti vuosina 2001 - 2006. Haastattelun aihe on, miksi Viro ei lähettänyt arvovaltaista edustajaa Moskovassa 9.5.2005 pidettyyn voiton päivän juhlaan. Mielestäni haastattelu on edelleen ajankohtainen, koska se kuvaa hyvin sitä vaikeata suhdetta, joka Venäjällä on Baltian maihin, jotka se alisti Neuvostoliiton hahmossa alleen toisen maailmansodan jälkeen ja joita se nyt uhkaa eri tavoin.

(Tekstinauha sivun yläosassa) Viron presidentti Arnold Rüütel: "En voi sanoa, että meidän vapaaehtoisia ei olisi ollut SS:ssä."

(Otsikko) Mekö muka ihailemme natsismia?

(Ingressi:) Virolaiset odottavat venäläisiltä hyvää naapuruutta, mutta väheksyvät toukokuun 9:ttä ja kunnioittavat natsien hännystelijöitä.

Nykyinen Viron presidentti (ja kommunistisen puolueen keskuskomitean sihteeri Neuvosto-Viron aikana) Arnold Rüütel on kieltäytynyt saapumasta Moskovaan toukokuun 9:ntenä. Argumenty i fakty-lehden toimittaja tapasi Rüütelin Tallinnassa selvittääkseen, miksi 9.5. on Virossa kielletty (juhlapäivä). Keskustelu tapahtui tulkin välityksellä, mutta kun presidentti huolestui, hän siirtyi käyttämään venäjää.    

Haastattelija (H): Herra presidentti, ensimmäinen kysymys on kaikkein vaikein. Ymmärrättekö te, että kun jäätte pois Moskovan juhlista 9.5., joissa on mukana Euroopan unionin muiden maiden johtajia, sillä voi olla kauaskantoiset seuraukset?
Rüütel (R): En ole koskaan lakannut enkä lakkaa toistamasta: neuvostokansa antoi suuren panoksen fasismin murskaamisessa ja se teki valtavia uhrauksia tässä sodassa. Mutta kiitollisuus puna-armeijaa kohtaan, joka vapautti virolaiset Hitlerin miehityksestä, pyyhittiin pois Neuvostoliiton toimesta, kun se ei sallinut Viron palauttaa riippumattomuuttaan ja kun se veti Viron lipun alas Pitkän Hermannin tornista. Saksasta saadun voiton jälkeen meidän oli kestettävä kymmenien tuhansien ihmisten häviäminen, keskitysleirit ja pakkosiirto. En halua pakottaa virolaisia avaamaan näitä heidän mielessään olevia haavoja, mutta ikävä kyllä, ne ovat yhä vereksiä. Ja nimenomaan tästä syystä tein sen päätöksen, että jään Viroon 9.5. oman kansani pariin.
 H: Tuosta huolimatta sen jälkeen kun Viron parlamentti mielenosoituksellisesti kieltäytyi julistamasta 9.5. juhlapäiväksi, on esitetty mielipiteitä, joiden mukaan Viro kuuluu yhdessä Natsi-Saksan kanssa hävinneen osapuolen joukkoon tässä sodassa.
R: Minua ihmetyttää, että sellaisia mielipiteitä voi esiintyä. Viro kärsi natsien miehityksestä, ja suuri joukko viurolaisia kaatui saksalaisia joukkoja vastaan käydyissä taisteluissa. Sellaisia epäoikeudenmukaisia asioita on suorastaan epämiellyttävä kuulla.
H: Kuitenkin tämän mielipiteen puolesta puhuu se, että teidän maassanne on melko äskettäin jo kolmatta kertaa yritetty pystyttää muistomerkki SS:n 20. divisioonan legioonalaisille …
R: Ennen kaikkea haluan tarkentaa - sellaista divisioonaa ei ylimalkaan ollut olemassakaan.
H: Se oli olemassa, ikävä kyllä.
R: Suokaa anteeksi, mutta minulla ei ole hallussani jokaista SS:n divisioonaa tai joukko-osastoa koskevaa tarkkaa tietoa, missä ne taistelivat ja miten ne oli muodostettu. Kuitenkin joka tapauksesssa virolaiset mobilisoitiin näihin yksikköihin vasten tahtoaan, mikä oli rikos kansainvälistä oikeutta vastaan - miehitettyjen alueiden asukkaina heidän ei olisi pitänyt saada palvelukseenastumismääräystä armeijaan. Onko tätä vielä tarpeen selittää lisää?
 H: Kyllä, koska SS:n virolaista divisioonaa kutsuttiin "vapaaehtoiseksi". Ja minä luulen, että monet Viron asukkaat ilmoittautuivat siihen täysin vilpittömästi, omasta halustaan, jo senkin takia, että SS:ää pidettiin eliittijoukkona.
 R: Ja minä en voi sanoa, että vapaaehtoisia ei olisi ollut. Mutta kaiken kaikkiaan joka puolelta Viroa vietiin ihmisiä väkipakolla SS:ään. Tapahtui jopa niin, että virolaisia asetettiin puna-armeijan virolaista jalkiväkiosastoa vastaan, ja näin veljen oli ammuttava kohti veljeä, mikä, jos sallitte, oli suorastaan hirviömäistä. Ihmisten oli kannettava hakaristiä vasten tahtoaan.
H: Ikävä vain, että tällä hetkellä he tekevät niin hyvin mielellään. Kaikkia järkyttää, kun virolaiset SS-veteraanit lähtevät tapaamiseen hitleriläisten asepuvussa – jos joku tekee niin Saksassa, hän joutuu vankilaan. Virossa se ei ole kenellekään mikään ongelma.
R: Todellakin, Virossa on sellaisia ihmisiä. Tiettyinä vuosipäivinä he kerääntyvät yhteen, ja ehkäpä joku heistä pukeutuu joskus vanhaan univormuunsa. Mutta samalla haluaisin alleviivata, että Viron miehityksen vuosina toimi maanalainen hallitus, joka taisteli saksalaisia vastaan ja monet virolaiset taistelivat vetäytyviä Wehrmachtin joukkoja vastaan syyskuussa 1944. Ja toiselta puolen, jos Venäjällä joku menee kadulle hakaristin kanssa (ja sellaista tapahtuu), emme tee tästä johtopäätöstä, että Venäjä propagoi fasismia.
 H: Erona on ehkä se, että Venäjällä ei puolestaan aiota pystyttää SS:n univormuun pukeutuneille ihmisille muistomerkkiä. Mutta Virossa sitä on yritetty jokin aika sitten jo kolmannen kerran – ja, kuten rohkenen olettaa, seuraavaan kertaan ei ole pitkä aika.
R: Tiedätte varsin hyvin, että se muistomerkki purettiin. Sitä paitsi sen ilmaantuminen ei mitenkään merkitse, että kunnioittaisimme SS:ää. Niiden virolaisten haudoilla, jotka saksalaiset värväsivät 60 vuotta sitten, ei pääse käymään, ne on tasoitettu puskutraktorilla. Meidän on kunnioitettava kaikkien niiden muistoa, jotka kaatuivat noina vaikeina vuosina, mutta samalla olen kanssanne yhtä mieltä siitä, että natsihallinnon symboliikkaa ei tule kunnioittaa. Kuitenkin Venäjän ulkoministeriö käyttää tätä Viron vastaisessa tiedotushyökkäyksessä syyttäen sitä muka natsismin ylistämisestä.
H: Ja sellaistako ei tapahdu?
R: Ehdottomasti ei, eikä sitä voi tapahtua.  
H: Sallikaa minun siinä tapauksessa kysyä, herra presidentti, kuinka itse suhtaudutte standartenführer Alfons Rebasen, 20. virolaisen SS-divisioonan viimeisen komentajan, maallisten jäännösten juhlavaan siirtämiseen Saksasta Viroon. Hänet laskettiin hautaan sotilaallisin kunniamenoin, ja hänen hautakiveensä on hakattu kirjoitus "Ritariristi-järjestön ritarille tammilehvin". Kyseessä oli yksi Kolmannen valtakunnan korkeimmista ansiomerkeistä.
R: Oletan, puhuakseni itse Rebasesta, että hän osallistui vain rintamataisteluihin eikä missään tapauksessa ottanut osaa rauhanomaisen väestön tuhoamiseen.
H: Olikohan niin. On olemassa todisteita siitä, että Rebane poltti kyliä Leningradin alueella osallistuessaan SS:n tekemiin partisaanien vastaisiin rankaisutoimiin.
R: En ole nähnyt sellaisia dokumentteja ja sen takia en pysty keskustelemaan siitä kanssanne niin tarkasti. Kuten jo huomautin, en ole historioitsija enkä harrasta SS:n toimien tutkimista.
H: Natsien rikoksia tutkivan Simon Wiesenthalin keskuksen johtaja Efraim Zuroff vakuutti yhdessä haastattelussaan, että hän on jättänyt Virolle asiakirjakansion sen alueella olevista SS:n jäsenistä. Häneltä evättiin tutkimukset – kuulemma ne ihmiset, jotka aineistossa on mainittu, eivät osallistuneet juutalaisten tuhoamiseen.
R: Palautettuaan riippumattomuutensa Viro suoritti vakavia tutkimuksia natsien sodanaikaisista rikoksista. Yhtään oikeudenkäyntiä ei ole vielä saatettu päätökseen tähän mennessä, ja salassapitosyistä emme ole ryhtyneet toimiin.Tietenkään kaikkea aineistoa ei voi julkaista, mutta me emme ole pitäneet mitään salassa. En katso toteen näytetyksi, että virolaiset olisivat osallistuneet juutalaisten teloittamiseen tai että he ylimalkaan olisivat tehneet sellaisia tekoja Virossa.
H: Wanseessa Saksassa 20.1.1942 pidetyssä konferenssissa Viro oli ensimmäinen maa, jonka julistettiin olevan "judenfrei", siis "vapaa juutalaisista". Koko juutalaisväestö oli tuhottu viimeistä myöten, lapset mukaan lukien, ja Himmler mainitsi "Viron poliisin suuret ansiot alemman rodun" tuhoamisessa.
R: Nähdäkseni ei kannata tukeutua Himmlerin sanoihin ainoana oikeana lähteenä. Mitkään tähänastiset hyvin perusteelliset tutkimukset eivät tue sitä, että Viron poliisit määrätietoisesti olisivat tuhonneet juutalaisia. Epäilemättä jokin virolaisten joukko palveli saksalaisten muodostamissa poliisijoukoissa, mutta voin sanoa täydellä varmuudella – virolaisten osallistuminen juutalaisten teloittamiseen on poissuljettu. On tukeuduttava faktoihin eikä tunteisiin.
H: Haluaisin palata SS-legionaalaisten muistomerkkiä koskevaan kysymykseen …
R: No, minua se ei rehellisesti puhuen haluta.
H: Ymmärrän teitä.
R: Ette, kyse ei ole siitä. Minusta näyttää, että keskustelumme on saamassa hiukan kummallisen käänteen. Mutta haluan vielä kerran vakuuttaa, että annan tunnustuksen neuvostokansan uhrauksille toisessa maailmansodassa. Haluaisin, että tekin ja muut venäläiset ymmärtäisivät: virolaiset eivät taistelleet periaatteessa fasistien hallinnon puolesta, he toivoivat voivansa palauttaa Viron riippumattomuuden. Meidän pieni maamme menetti 200 000 ihmistä, ja puolet heistä kuoli natsien ja Neuvostoliiton keskitysleireissä. Kun meidät ymmärretään Venäjällä, avautuu heti tie hyvien naapuruussuhteiden kehittymiseen.
H: Sallikaa viimeinen kysymys, herra presidentti. Voiko ehdottomasti mitkä tahansa teot oikeuttaa sillä, että ne on suoritettu maan riippumattomuuden aikaansaamiseksi, niiden joukossa myös osallistuminen sotaan Adolf Hitlerin kannibalistisen hallinnon puolella?  
R: Ei tietenkään. Sen takia en minä eikä kukaan muukaan virolainen ole ollut eikä tule koskaan olemaan fasismin puolella. Olemme aina erinomaisesti ymmärtäneet, että Hitlerin Saksa ei olisi mistään hinnasta palauttanut Viron riippumattomuutta, minkä vuoksi virolaiset eivät myöskään luottaneet natseihin näiden pyrinnöissä ja yrityksissä. Haluan sanoa teille – meidän on etsittävä, ei niitä asioita, jotka meitä erottavat, vaan niitä, jotka yhdistävät meitä. Ja ilmaistessamme kunnioitusta sodan uhreille emme saa unohtaa, että meiltä vietiin mahdollisuus luoda oma hallitus. Venäjän ja Viron asemien tulee lähetä toisiaan, jotta voisimme vähentää keskinäistä ymmärtämisen puutetta.
H: Nuo ovat huomionarvoisia sanoja. Mutta sen jälkeen kun te olette kieltäytyneet tulemasta viettämään vuosipäivää, joka on Venäjälle erityisen tärkeä, lähentyminen on vaikeata.
R: Minä tarkastelen asiaa toiveikkaammin – Venäjällä ja Virolla on suuri määrä yhteisiä intressejä monella alalla, ja vakuutuin tästä tavatessani hiljattain Vladimir Putinin. Venäjälle on erityisen edullista tehdä yhteistyötä Viron kanssa, koska nyt on mahdollista aktiivisesti hyödyntää maamme EU-jäsenyyden luomia mahdollisuuksia. Kaikkea ei tule heti käsittää niin vihamielisesti. Koettakaa vain yksinkertaisesti ymmärtää meitä.
H: Me yritämme. Mutta se on vaikeaa.  
R: Myös meille se on vaikeaa. Mutta yrittäkäämme siitä huolimatta.


Aiheeseen liittyen

"SS:ää käytettiin sellaisiin tarkoituksiin, jotka lain mukaan ovat rikollisia ja jotka sisältävät juutalaisten vainoamisen ja tuhoamisen, julmuuksia ja tappoja keskitysleireissä, hirmutöitä, joita suoritettiin miehitettyjen alueiden hallinnon aikana, orjatyövoiman käytön toimeenpano-ohjelmia, sotavankien julmaa kohtelua ja heidän tappamistaan … Tarkastellessaan SS:ää koskevaa kysymystä tribunaali sisällyttää siihen kaikki ne henkilöt, jotka oli virallisesti otettu jäseniksi SS:ään … Päätös SS:n rikollisen luonteen määrittämisestä on lopullinen eikä sitä voi asettaa kyseenalaiseksi missään tulevassa oikeusprosessissa, joka koskee järjestön yksittäisiä jäseniä."
Nürnbergin oikeudenkäynti. Kahdeksanosainen asiakirjakokoelma, osa 8. Moskova. Lakitieteellinen kirjallisuus, 1997.   

Älkäämme unohtako:
Neuvostoliiton vankileirien saaristo




Virolaiset ovat laulutaitoinen kulttuurikansa. 
Kirjan kannessa lukee: "Viron laulujuhlia 130 vuotta"

26.1.15

Auschwitz in memoriam




Auschwitz la 27-an januaro
70 jaroj post kiam la ekstermejo liberiĝis. 


Naziaj germanaj ekstermejoj kaj trudlaborejoj (taksitaj mortoj): Auschwitz-Birkenau, Polando, ekstermejo (1,5 mil.), Belzec, Pollando, ekstermejo (600 000), Chelmno, Pollando, ekstermejo (340 000), Janowska, Ukrainio, ekstermejo (40 000), Majdanek, Pollando, ekstermejo (min. 200 000), Maly Trostenets, Belarusio, ekstermejo (500 000), Mauthausen-Gusen, trudlaborejo (min. 95 000), Mittelbau-Dora, Germanio, trudlaborejo (min. 20 000), Natzweiler-Struthof, Francio, trudlaborejo (25 000), Neuengamme, Germanio, trudlaborejo (55 000), Ravensbrück, Germanio, virina trudlaborejo (min. 90 000), Sachsenhausen, Germanio, trudlaborejo (100 000), Sobibór, Pollando, ekstermejo (250 000), Stutthof, Pollando, trudlaborejo (65 000), Terezin, Cxehxio, juda geto (35 000), Treblinka, Pollando, ekstermejo (800 000), Varsovio, Pollando, ekstermejo (200 000) 

25.1.15

Berättelse om en kiosk

Detta är en förkortad version av min studie inom EIW-projektet. Se immi.se/eiw/reports_se.html.

Inledning

Som språkforskare fick jag en gång i uppgift att inom ett forskningsprojekt undersöka hur samspelet mellan invandrare och svenskar flöt på en arbetsplats. Jag valde att studera en kiosk i en av Göteborgs grannkommuner. Kiosken ägs av en man med invandrarbakgrund. Personalen var svenskar och kunder naturligtvis både svenskar och invandrare. 
    Kiosken som jag också kallar för "I-butik" är belägen i ett område i en kommun (här: "S-stad") där det bor omkring 6000 invånare, varav andelen invandrare uppgår till 32 procent. Den är en typisk närbutik som det finns hundratals liknande av runtom i landet, där man kan köpa läskedrycker, godis, dagstidningar, lite matvaror och lämna in olika sorters spelkuponger. 
Det är inte den här kiosken
Butiksinnehavaren som jag här kallar för Kemal är en medelålders invandrare från Iran. Han köpte butiken av en svensk 1999. Han har två anställda butiksbiträden, Kerstin and Monica, som båda är svenska. Ibland har de ungdomar som arbetar extra i butiken. Kemal säger att hans mål är att ha en etniskt blandad arbetsplats delvis på grund av att kunderna också representerar olika nationaliteter. Butiken har öppet från klockan 9 till 21 och det kommer en jämn ström av kunder in i butiken. När det gäller kontakterna mellan I-butiken och grossistbranschen säger Kemal att 10 procent av butikens leverantörer är företag som ägs och drivs av andra invandrare.
     Datainsamlingen för den här studien har skett genom intervjuer och observationer. Jag utförde sju intervjuer, varav en med butiksägaren Kemal och två med de anställda Kerstin och Monica. De övriga fyra intervjuerna var med kunder och de ägde rum i butiken. Alla intervjuer följde ett i förväg förberett frågeschema. 

Utmaningar och respons

Språkbehärskning
Butiksinnehavaren har inte svenska som modersmål. Han talar svenska flytande men behärskar mindre väl skriftspråket. Hans språkliga eller kanske snarare retoriska färdigheter är väl utvecklade, vilket han kan dra nytta av i driften av butiken. Under fältarbetet kunde jag observera att han var mycket skicklig på att argumentera och övertyga sina medarbetare.
     Den tydliga skillnaden i retoriska färdigheter mellan Kemal och hans anställda kan åtminstone delvis härledas till deras olika kulturella bakgrunder. Kemal är uppvuxen i en kulturell omgivning där muntlig färdighet är något som uppskattas högt. I den svenska kulturen däremot har man fram till ganska nyligen snarare sett på “retorik” som något suspekt och nästan oärligt. Numera uppfattas retorisk färdighet som en tillgång som efterfrågas och uppskattas på arbetsmarknaden.
Brytning
Kemal är medveten om sin brytning men tror inte att han kan göra mycket åt den och påpekar att "språket är ett verktyg och inte ett handikapp”. Kunderna tycker inte att brytningen har någon betydelse. De anställda pratar svenska med lokal prägel, vilket harmonierar väl med de goda relationerna mellan personalen och de svenska kunderna.
Uttryck
Det finns en del språkliga uttryck som har strategisk betydelse för driften av butiken. Jag tänker på de tilltalsfraser som personalen använder i kontakten med kunderna. En utmaning har bestått i att få de anställda och de tillfälligt anställda att använda korrekta tilltalsformer.
    Kemal har instruerat personalen att svara artigt i telefon. Han har till exempel bett dem att använda frasen "Välkommen till I-butiken i S-staden". Vid mitt besök på grossistmarknaden fick jag höra av andra affärsmän att kunderna i I-butiken blir mycket väl bemötta per telefon. För att lyckas i affärsvärlden är det viktigt med ett artigt tilltal och ett allmänt gott uppförande, vilket Kemal tveklöst insett.
    Man kan ändå ställa sig frågan om Kemal, som själv invandrat till Sverige, är rätt person att ge anvisningar till sina anställda om hur de bör tilltala människor i Sverige. Vet inte de mer än Kemal om hur människor förväntas uppföra sig i Sverige? Här får man komma ihåg att en stor andel av kunderna i butiken är invandrare. Det är möjligt att det svenska informella och jämställda sättet att behandla människor inte beaktar kundernas etniska mångfald i tillräckligt stor utsträckning. Det betyder inte att de svenska anställda ska avstå från sitt svenska beteende, utan att Kemal snarare förväntar sig att de ska vidga sitt sociala beteendemönster så att de kan bemöta människor från många olika kulturella bakgrunder.

Kommunikationsstilar

Direkthet
Direkthet i kommunikationen är en fråga som aktualiseras flera gånger om dagen i den dagliga ledningen och driften av butiken. För det första är det en viktig aspekt i kommunikationen mellan ägarna och de anställda när de diskuterar arbetsscheman, semestrar, löner och pensionsförmåner till exempel.
    Vid det senaste tillfället då de anställda bad om löneförhöjning tyckte Kemal att det var omöjligt att gå med på deras begäran. Istället erbjöd han dem höjda pensions­förmåner, vilket de accepterade. Förhandlingarna som ägde rum var individuella och direkta.
    Det handlar också om direkthet i interaktionen mellan personalen och vissa "besvärliga" kunder. Det kan gälla ungdomar som uppträder störande utanför affären eller personer som uttrycker diskriminerande åsikter eller idéer. De anställda berättade för mig att ungdomarna inte längre var ett problem efter att Kemal tagit en direkt diskussion med dem och därmed fått slut på deras störande uppträdande utanför butiken.
    Kemal uppträdde rättframt i egenskap av butiksinnehavare. Han stoppade ung­domar­nas störande beteende och försvarade sin butik eftersom orosmoment i grannskapet är dåligt för affärerna. Kemals direkthet överensstämmer också väl med den svenska kulturen där vuxna förväntas “göra rätt för sig”. Det innebär att människor inte bara förväntas ta hand om sitt eget liv utan också skydda det som är viktigt för dem, som deras egendom.
Att fritt uttrycka sina åsikter
Vi kan konstatera att de anställda kan uttrycka sina åsikter fritt i ägarens närvaro. Det stämmer väl överens både med den svenska kulturen och den som Kemal tillhör. I hans kultur ses skillnader i åsikter som en integrerad del av en nära och livlig social interaktion.
    Det finns dock en intressant skillnad mellan de båda kulturerna när det gäller social interaktion. I Kemals kultur har man ingenting emot att man överlappar varandra i samtal, dvs. att man pratar samtidigt. I den svenska kulturen är det däremot tvärtom. Här bör man helst inte “prata i mun på varandra” eller ‘avbryta varandra’ utan bör “låta den andra prata till punkt”. Av en händelse fick jagdessa kulturskillnader bekräftade på plats, eftersom Kemal mycket tydligt överlappade i samtalen med andra, vilket ur ett svenskt perspektiv kan tolkas som ett dominant beteende.
    I båda kulturerna är man alltså fri att uttrycka sina åsikter men hur den friheten hanteras varierar. I Kemals kultur är det vanligt att man konkurrerar om samtalsturen, medan det i den svenska kulturen oftast inte råder samma konkurrens om att få ordet. Ett långsammare interaktionstempo brukar också göra att alla får möjlighet att komma till tals.
   Jag talade med flera kunder som uttryckte beröm över hur I-butiken sköttes. Eftersom de gjorde det medan ägaren var inom hörhåll misstänkte jag till en början att det bara handlade om ett spel för gallerierna. Eftersom svenskar brukar uppskatta social harmoni uttrycker de inte alltid sin uppriktiga åsikt utan kan tänkas spela med eller uppträda som “ögontjänare”, eller fjäska. Jag blev dock övertygad om att kunderna uttryckte sin ärliga åsikt och faktiskt uppskattade hur butiken sköttes.
Artighet
Butiksinnehavaren anser att artighet inte tillhör svenskarnas "natur" på samma sätt som för människorna från hans hemland. Han har instruerat de anställda att tala artigare med kunderna. De har inte uppfattat det som nedlåtande utan tvärtom helt rim­ligt eftersom det är viktigt för alla i personalen att kunderna blir nöjda. Däremot har de inte följt Kemals råd när det gäller att tilltala kunderna med ni (2:a pers pl), vilket han, delvis på felaktiga grunder, tror är det pronomen i svenskan som är artigast.
Hierarki och tilltal
Personalen brukar tilltala varandra med du och använda förnamn. Det finns inga tecken på att man skulle visa hierarkiska relationer inom personalen genom att använda andra tilltalsformer. Hade det varit annorlunda skulle butiken ha varit ganska osvensk, dvs. en arbetsplats utan ”platt maktstruktur” som är så typisk för Sverige.
    Det verkar som att både Kemal och de anställda trivs med de icke-hierarkiska relationerna som råder. Eftersom butiken är Kemals och Anas egna privata företag är det viktigt att alla personer i verksamheten behandlas väl, dvs. utan en strikt och opersonlig rollfördelning. Det passar väl in i den svenska kulturen där man uppskattar social harmoni och strävar efter social jämställdhet.
Kulturella koder och bruk
Tid
En svårighet för personalen handlar om att få till stånd arbetsscheman som passar alla medarbetare. Det löser de genom att komma överens inom personalen och framför allt mellan butiksinnehavaren och de anställda. En annan svårighet handlar om att motivera unga infödda svenskar till att arbeta på helgen under de tidsperioder de arbetar i butiken. De svenska ungdomarna brukar föredra fritid framför högre lön på obekväm arbetstid. Enligt Kemal och de företagare jag intervjuade på grossistmarknaden har ofta ungdomar med en eller två föräldrar från Mellanöstern en annan attityd och snarare ber om att få arbeta på helger och kvällar då de får bättre betalt.
    Att många invandrarungdomar har en positiv attityd till arbete kanske inte bara beror på ekonomiska faktorer utan också på deras kulturella bakgrund. Om man jämför med svenska ungdomar kan vi anta att många svenskar under de senaste 30 åren fram till relativt nyligen har burit med sig idén att om man inte kan tjäna ihop till sitt uppehälle kommer de sociala myndigheterna att ge bistånd. Att tänka i dessa banor förefaller däremot inte lika naturligt för ungdomar som har en kulturell bakgrund och en kulturell referensram utanför Västeuropa. Enligt deras uppfattning har familjen och familjemedlemmarnas uppehälle stor betydelse. Svenska ungdomar är kanske mindre bundna till sina familjer och de traditioner som deras föräldrar står för.
    Enligt vad Kemal och andra butiksägare på grossistmarknaden menar de att invandrarungdomar arbetar ganska ofta gärna även på obekväm arbetstid vilket svenska ungdomar inte skulle göra. Vi kan spekulera kring orsaker till denna möjliga skillnad. En orsak till denna skillnad kan vara att invandrarungdomar kanske inte enbart jobbar för pengarnas skull utan även därför att det är vad som förväntas av dem som familjemedlemmar och som tillhörande sin kultur.
    Begreppet ”fritid” verkar också uppfattas olika i de berörda kulturerna. Svenska ungdomar ser vanligtvis fritid som den tid de är fria att disponera över som de vill: att tjäna pengar och ha pengar är viktigt för dem därför att det underlättar deras liv. Många ”in­vandrar­ungdomar” upplever däremot att deras fritid delvis tillhör deras sociala grupp, föräldrarna och familjen. I många närbutiker som ägs av invandrare finner man just familjemedlemmar som arbetar både på ’bekväma’ och ’obekväma’ arbetstider. Ungdomarnas fritid uppfattas alltså inte bara som deras ensak utan något som även berör deras närmaste släktingar.

Relationer mellan medarbetare

Kemal hade länge en vision om att öppna en egen närbutik. När han förverkligade sin vision styrde han driften av butiken, vilket kunde ha medfört en hierarkisk ledarstil. I våra intervjuer med de anställda nämnde de däremot inget som skulle kunna ha samband med hierarkiska relationer mellan dem själva och ägarna.
Kön
De kvinnliga butiksbiträdena berättade för mig att det ibland inträffat att manliga invandrade kunder uppfört sig ganska respektlöst mot dem. De tyckte att det var svårt att hantera den typen av beteende. Man kan tänka sig flera alternativa tolkningar till vad som kan ha inträffat. Det kan ha handlat om att männen inte behärskat svenska språket tillräckligt bra, att deras prosodi misstolkats som en sexuell anspelning eller något liknande, eller att deras sätt att samordna verbalt och icke-verbalt beteende skickat oavsiktliga signaler.
Grupp / individ
Ett allmänt men outtalat antagande i butiken är att alla i personalen gör sitt bästa och att alla förväntas dra åt samma håll. I intervjun berättade Kemal att den sociala harmonin har stor betydelse för honom, vilket är starkt förbundet med idén om ”laganda” och ”att dra åt samma håll”. Butiken är å andra sidan också en plats där de anställda tjänar sitt uppehälle. Så även om det definitivt finns ett slags laganda i butiken innebär inte det att det inte skulle uppstå dispyter och tuffa handlingar mellan butiksägare och de anställda. 
Uppgifts- vs relationsorientering
Det faktum att ”hårt arbete” betnas i driften av butiken leder till tanken att sociala interaktionerna snarare är uppgiftsorienterade än relationsorienterade. Men för ägaren är social harmoni och ett vänligt bemötande också viktiga aspekter, vilket överensstämmer med en mer relationsorienterad interaktion. Utmaningen består alltså i att uppnå en balans mellan de två inriktningarna i socialt beteende. 
    Både de svenska och utländska kunderna beskriver bemötandet de får i butiken som "kanon", ”mycket bra” och "toppen". Kundreaktionerna tyder alltså på att personalen lyckats väl i sina ansträngningar att sköta butiken så bra som möjligt, både när det gäller materiella uppgifter som sociala relationer.

Diskriminering

Under fältarbetet kunde jag konstatera att det inte förekom någon typ av diskriminering mot någon part i butiken. Diskriminering skulle ha stridit mot butikägarens uttalade affärsprinciper - att ‘butiken är en förlängning av hemmet, där man tar itu med konflikter direkt i en anda av samförstånd’.
Kommentarer om människors kulturer
När jag bad de anställda kommentera andra kulturer visade det sig att de hade ganska konkreta uppfattningar. De påpekade att kulturella skillnader märks i människors namn till exempel och Kerstin påpekade att invandrare ofta har ”namn som inte går att uttala”. Eftersom förnamn utgör en viktig del av människors identitet tycker jag att det är diskriminerande att inte uttala dem rätt, dvs. på det sätt som personerna själva vill att de uttalas. Jag tycker att det är bra att tala om för svenskar hur man uttalar ”omöjliga” utländska namn.
    Som jag påpekat tidigare handlar kulturella skillnader också om respekt i bemötandet mellan manliga invandrare och de kvinnliga anställda.

Rekommendationer

Otillräckliga kunskaper i svenskt skriftspråk kanske inte är ett så stort problem i den dagliga affärsverksamheten men kan utgöra hinder för fortsatt affärsutveckling. Därför rekommenderar jag att man anordnar vidare utbildning med träning i skriftliga språkfärdigheter för vuxna invandrare som redan är aktiva på den svenska arbetsmarknaden.
     Kulturella skillnader i kommunikationsstilar, och människors idéer och uppfattningar om sådana skillnader, är viktiga i affärslivet där vinsten åtminstone i viss utsträckning är beroende av verbal och icke-verbal kommunikation. Därför rekommenderar jag utbildning i interkulturell kommunikation. För personer som vill starta eget inom den mångkulturella privata sektorn rekommenderar jagen skräddarsydd utbildning i interkulturell kommunikation.
     Svenska arbetsplatser är kända för att ha en platt organisation. Det är bra om den här typen av kulturella aspekter som handlar om organisatoriska maktrelationer tydliggörs för nykomlingar på den svenska arbetsmarknaden, särskilt för invandrare från länder där maktstrukturerna skiljer sig från de svenska. Som vi sett trivs de svenska anställda med att arbeta i I-butiken, vilket åtminstone delvis beror på den begränsade maktdistansen.
        Jag föreslår vidare att mångfald införs som ämne i läroplanen för den svenska skolan, och att en delkurs i interkulturell kommunikation ingår i ämnet. Eftersom det finns ett mycket stort antal olika etniska minoriteter och språk i Sverige har det förutsättningar att bli ett populärt skolämne. 
                                                                 ------------------
Nia? Expert ger råd:
(DN. Magdalena Ribbing. etikett@dn.se. 2009-09-23)
Fråga: Jag jobbar i en butik och brukar säga ni till kunder i butiken. Jag är ganska ung (20-års åldern) och har som uppfostran att säga ni i lite mer formella situationer. Frågan blir helt enkelt: är det okej att ”nia” människor i butik oavsett ålder?
Svar: Många, i synnerhet de som är äldre än du uppfattar niandet som tråkigt och inte alls med den hövliga ton som avses. Mest praktiskt är att låta bli att använda direkt tilltal. Du kan till dess du hör kunden säga du eller ni uttrycka dig utan vare sig ni eller du. Det går lika bra att säga “är det här en färg som passar?” istället för att säga ”vill du ha rött eller blått” . Ganska snabbt kommer man in i vanan att prata utan att dua eller nia. När den du pratar med har sagt du eller ni så svarar du med samma tilltalsord.
Magdalena Ribbing
 

4.1.15

Summing up 2014

I published 21 blogs during the year 2014. My blogs were in Finnish 9 times, in Swedish 7 times, in English 3 times, once and very briefly in Chinese. In the beginning of the year, I published one of my poems in several languages as a blog (Jan. 2).
Below, I will present the main themes of the blogs, mention their respective titles, translate the titles into English if necessary, indicate the language used in the blog and give the date of its publishing.
1. Topical themes
In 2014, we saw many armed conflicts and real acts of war. I reacted against Russia's occupation of Krim in the blog Orosmoln i öster (Threatening clouds in the East, Swedish, Apr. 1) but emphasized that we must not demonize Russians even if we dislike the aggressive politics of Putin.
Laddade repliker kring Ostpolitik (Charged rejoinders on Ostpolitik, Swedish, Apr. 12) is my letter to the Swedish newspaper Göteborgs Posten, where I oppose the idea that Sweden should join the NATO, the topic of a heated debate in Sweden. It would increase remarkably the military tension in our part of the world. I dare to advocate civil resistance against potential aggressors pointing out that it can be made efficient and effective, if it is planned and prepared well in beforehand.
In Fred så in i Norden (Peace in Nordic countries - that's for sure, Swedish, June 8), I discuss the celebration in regard to the fact that Sweden has not been involved in a war since 1814. I point out that Norway and Finland have been engaged in wars during this period of time. Therefore, it is not accurate to maintain as some Swedes occasionally do that there have not been any acts of war in the Nordic countries during the past 200 years.
In the blog Si vis pacem, para mentes (If you want peace, prepare human minds (for it), Finnish, Oct. 23), I allude to the Latin proverb "If you want peace, prepare for war". I maintain that we have to give diplomacy more than a few chances, and consider using other means than the military ones such as the non-violent civil resistance to meet a potential aggressor. For information on civil resistance, see www.civilresistance.net
In Revolution, Pеволюция, Rivoluzione (Swedish, Nov. 7), I discuss the Soviet Communism and Marxism. The parades on the Red Square on the day of the October Revolution on November 7 are long gone as is the Soviet communism.
I feel sympathy with the social change movement that Danilo Dolci devoted his life to in Sicily. In the blog, I publish my translation into Swedish of his poem "Rivoluzione" the first stanza of which goes in English as follows: "The one who gets scared when he hears the word "revolution" has perhaps not understood."
The blog Pacifism (English, Nov. 10) recollects the beginning of the First World War 1914. In the blog, I discuss pacifism and civil resistance, and commemorate Arndt Pekurinen, a Finnish pacifist who was executed on the battlefront Nov. 5, 1941, in the war between Finland and Soviet Russia, when he refused to take a weapon into his hand.
2. Finnish and Sweden Finnish issues
In Näkymätön matkalaukku (Invisible suitcase, Finnish, Jan. 18) I recollect my first years in Sweden in the beginning of the 80's. Then, I spoke Swedish with my "broken (Finnish) accent" as I still do, and certain notions such as "sisu" (Finnish for persistance) were then dear to me as they still are. So, I keep hold of the suitcase that I grew up with.
In Finskhetens kärna (The gist of Finnishness, Swedish, Sept. 7), I discuss the Finnish "success story", a country that went through four wars and other kind crises during the 20th century but in 2012 was ranked as the best country in the world in a number of respects such as school education, dynamism of business life, freedom of press, least corruption, and in general, the least failed country out of the 175 countries ranked. See http://ffp.statesindex.org/rankings-2013-sortable.
Vad har Finland att tacka Sverige för (What has Finland to thank Sweden for? Swedish, Dec. 13) discusses the influence Sweden had on the conditions of living in Finland during the over 600 years when the area we now call Finland was part of the Swedish kingdom. Finnish historians have different positions in regard to this influence. I think that the influence was extensive in terms of judicial system, government, church, fending off the threat of Russia etc. Due to this long coexistence with Sweden, Finland came to be part of the Western and not the Eastern Europe. But note that Finns were subjects of the Swedish king; together with Swedes and other peoples of the kingdom they built up what we may call "the Swedish heritage". Especially in terms of their history and social conditions of living, Sweden and Finland are interwoven with one another to the degree that one could speak of "two Swedens". Note, however, that Sweden is still a kingdom while Finland turned out to be a republic. Every autumn the Swedish and Finnish athletes meet in the track and field event called "Finnkamp" in Swedish (lit. Finnbattle). As a Finn, I would like to point out that Sweden is the second least failed country in the world (cf. above). See http://finland.fi/History for a "crash course" in history of Finland.
3. Human tragedies
We shall not forget. 我们应永远不会忘记 1989 6 月大屠杀。 Tiān'ānmén Guǎngchǎng, June 4, 1989. The blog was published on June 2.
In Nine eleven, Chile... ajatuksia (Nine eleven, Chile... some thoughts, Finnish, Sept. 11) I talk over the evil that violence, wars, terrorism... bring with them. I insist that we have to learn to solve our political, national and other such problems peacefully. Civil resistance has shown its usefulness many times and in many places such as in the Baltic countries when they got liberated from the Soviet occupation in the early 90's.
4. Linguistic issues
I am a linguist, and interested in linguistic phenomena. In Hur använder man kropp på finska (How do we use the body in Finnish, Swedish, March 9), I discuss words and phrases that we use in Finnish to talk about body in physical and metaphorical sense.
In Onko tietoa eli miten ymmärtäminen tapahtuu (appr. To understand, how does it go? Finnish, March 21), I deal with the process of mutual understanding in spoken interactions. Among many other factors, interlocutors' shared world knowledge, and their Vorverstehen (German, pre-understanding or unarticulated premises) seem to play a central role in these interactions.
In Kielet ja bonuskielet (Languages and bonus languages, Finnish, May 21), I put forth the idea that learning one language helps to learn other languages. So, for instance, I am able to read German fairly fluently, even though I have never studied the language. This is possible because I know Swedish and English. I think that in language teaching the linguistic bonus that we acquire when learning a given language should be acknowledged and taken into consideration when developing the language teaching methods. For example, if taught properly reading proficiency in a "bonus language" could be attained fairly easily. An instance is the Dutch language that is lexically close to English, German, and the central Scandinavian languages.
Katsomisen tarkastelua (Thinking of watching, Finnish, July 21) is a treatment of the role gaze plays in spoken interaction. I briefly deal with the concept of 'watching', and note that 'gaze' is related both to the watcher and to the one the gaze is directed at. In English, we "take a look" which describes watching as a vigorous action. In Finnish, the watcher "creates a gaze" ("luoda katse") at someone, which is also an action but less vigorous. This topic is both semantically and from the point of view of social interaction extremely interesting.
In Suomen kielen vaikeudesta (On the difficulty of the Finnish language, Finnish, Oct. 12), I deal with the question whether Finnish is a difficult language to learn for an adult person. I point out that the language may be difficult to learn for those whose first language does not have as many grammatical endings as Finnish does. The core vocabulary of the language also differs quite a lot from the vocabulary of major languages of Europe such as English, German and French.
Since there are tens of thousands of immigrants in Finland whose first language is not Finnish, teachers and authorities do what they can to make the teaching of Finnish as effective and efficient as possible. Finnish as a second and foreign language is an established subject at the Finnish universities and at many adult educational centres. A variety of Finnish called "selkosuomi" (plain Finnish) has been developed. It is lexically and grammatically simpler (in some sense of the word) than the standard written Finnish. It is being used on radio news and in some newspapers. Even some literature has been published in this variety of Finnish.
In the blog Languages in the melting pot (English, Dec. 27), I first deal with the methods that we use when we need to have a name for a new thing or phenomenon. Among other things, these include methods such as borrowing the word or translating it directly. I point out that the question of naming new things and phenomena has always been of practical interest and even of importance for relations between speakers of different languages.
We now live in a world where there is an imbalance between languages because English has become the dominant language of the wider communication. English is the main provider of the words we need to have to name new things and phenomena. Languages that cannot keep up with the development will gradually lose ever more ranges of use, and finally be without much practical use at all. However, in spite of this dark perspective, I maintain that the dream of having one world language will never materialize. The majority of the world's population will never become second language speakers let alone native speakers of the English language or any other of the so-called big languages. Instead better translation appliances will be developed and general multilingualism will be preserved for the languages that are vigorous enough to survive. Cultural and linguistic multitude should be cherished. In the last analysis, vive la différence!
5. Personal issues
In the blog Tie jatkuu! Dallataan! (Finnish Dec. 3), I tell about the times long gone when I was a scout and used to hike with my friends in forests of the South Finland and in Lapland or "Sápmi" as it is called in the Northern Sámi language. I have included one of my poems in the blog that deals with these memories. I wrote the poem in the Helsinki Finnish slang, which was the language variety we used in our youth.
Elää - se on nyt (Finnish, Sept. 6) is a vignette from my holiday in the countryside. I enjoyed living together with my family and doing manual work in our summer place.Vive la vie! or as my sister who's living in Chile wrote in her mail: Tenemos que vivir AHORA .
6. A few words of the readership of these blogs
From the beginning in 2007 until now, there have been 14 926 visits to this blog site, out of which 3 696 took place during the year 2014. The number of blogs is 188 at the moment; 21 of them were published in 2014.
In regard to the visitors' nationality, the main groups have been the following (the number after the country name indicates the total of visits in 2014): Sweden 949, Finland 681, USA 512, France 325, Ukraine 236, Germany 215, Poland 163, Russia 110, Malaysia 7, The Netherlands 1.
Regrettably, I have had no visitors from African or Latin American countries, and in Asia these blogs have been viewed only 7 times in Malaysia. Thus, my blogs seem to be popular in the U.S. and in the European countries, Russia included.
In the table below, the blogs are presented in the temporal order beginning from Dec, 27 (= 12-27). The number before the date tells how many times the blog has been viewed during the year.



20
12-27

Vad har Finland att tacka Sverige för? What has Finland to thank Sweden for?

12
12-13

Tie jatkuu! Dallataan! The road goes on! Let's wander ahead!

5
12-03


16
11-10


20
11-07

Si vis pacem para mentes If you want peace, prepare the human minds

15
10-23

Suomen kielen vaikeudesta On the difficulty of the Finnish language

9
10-12

Nine eleven, Chile... ajatuksia Nine eleven, Chile... some thoughts

5
09-11

Finskhetens kärna The gist of Finnishness

16
09-07

Elää - se on nyt To live - it is now

13
09-06

Katsomisen tarkastelua Thinking of watching

8
07-21

Fred så in i Norden Peace in the Nordic countries, that's for sure

10
06-08

1989-06-04 Tiān'ānmén Guǎngchǎng

11
06-02

Kielet ja bonuskielet Languages and bonus languages

37
05-18

Laddade repliker kring Ostpolitik Charged rejoinders on Ostpolitik

70
04-12

Orosmoln i ster Clouds of worry in East

11
04-01

Onko tietoa eli miten ymmärtäminen tapahtuu? Appr. transl. To understand, how does it go?

12
03-21

Hur använder man kropp på finska? How do we use the body in Finnish

37
03-09

Näkymätön matkalaukku Invisible suitcase

19
01-18


39
01-04


13
01-02

7. Forward!
I will continue blogging, because it is great fun. I wish all the best to all of my readers during the year 2015. Oikein hyvää alkanutta vuotta teille kaikille! Ha ett riktigt bra år 2015! Mi esperas bonan jaron al ĉiuj vi, kiuj ŝatas legi miajn blogojn!